Under en längre period har jag kunna fått som blåa naglar. Känt mig frusen och naglarna har blivit blå både på fingrar och på tår. Är detta inte underligt. Det tyckte jag och googlade självklart på det. Jag har googlat på det flera gånger, men då jag glömt vad jag läst googlar jag igen och igen och igen. 

Visste ni att i Kina gör dom nageldiagnos, alltså tittar på naglarna för att se hur du mår, om du lider av någon sjukdom o.s.v Detta gör dom även i vissa muslimska länder där män vanligtvis inte får undersöka kvinnor, men det är tillåtet att titta på deras naglar. 

Naglar växer snabbare i värme! Och beroende på om du är högerhänt eller vänsterhänt så växer naglarna snabbare på just den handen. Alltså är du t.ex högerhänt växer naglarna snabbare på din högra hand. 

Så vad betyder blåa naglar?

Det kan tyda på syrebrist, cirkulationsstörning eller hjärt- och lungsjukdomar. 

Jag kanske borde boka tid hos doktorn och ta lite prover? Nu vet jag att detta kan vara en biverkning av ritalinen också, men då jag haft detta då och då innan jag började med ritalinen vet jag inte vad jag ska tro. Denna blåhet brukar oftast komma efter jag har tränat, eller ja, ansträngt mig, motionerat eller liknande. 

Brukar du bli blå om naglarna? Vet du vad det beror på? 

Berätta gärna! 

Jag vet inte om det beror på Ritalinen eller om det "bara är jag".

Men då jag tidigare inte har känt riktigt på det här sättet misstänker jag att det är ritalinen som gör det.

Jag är extremt ljudkänslig för vissa ljud.

Och att en helikopter flyger över huset var tionde minut gör ju inte saken behagligare.

Av någon anledning klarar jag inte av folk just nu, och just nu är det väl kanske en 10 000 pers på byn. Nä, men många tusen, jag vet faktiskt inte hur många. Jag hörde några tanter prata igår och dom nämnde något om 3000 personer, men att det var ca. 8000 förra förra året. Men sedan har jag även hört att det är runt 10 000 i år. Så jag vet inte vad jag ska tro. Jag kan inte vistas i mitt eget kök då jag blir distraherad av alla människor som går förbi fönstret hela tiden, jag tappar focus. Och ut kan jag inte gå trots att det är solsken och jättefint väder. Jag klarar som sagt inte av människor. Jag öppnade balkongdörren för att jag tänkte att jag kunde gå ut och sätta mig där i solen en sväng ivarjefall, få lite luft och sol. Men då är det ju folk där ute också, på gräsmattan och runt vägarna. Så balkongdörrn står på glänt och jag sitter inne i ett hörn med min dator med persienner och gardiner fördraget. Tyvärr kan jag inte se något positivt med denna festival just nu. Jag hoppas verkligen att detta beror på ritalinen, för jag vill inte vara en sur jävla bitterfitta "på riktigt".

Jag hoppas dock att alla människor som är på festivalen är glada och positiva till tillställningen. Det positiva för min del är väl att det faktiskt inte låter så där jättehögt av varken människor eller musiker hem till mig trots att man bor rätt nära. + att campingen där dom flesta har bosatt sig är bara ett stenkast ifrån mig. Hade jag klarat att ta mig ut bland människorna skulle jag kunna knäppt ett foto på det, men som sagt, tyvärr. 

Hoppas ni andra tar vara på det vackra vädert och njuter av dagen! 

Jag fundera lite på denna diagnos, OCD, tvångssyndrom. Jag frågade min vän lite om OCD då hon ställde frågan på man behövde en utredning för den diagnosen också. (Vilket man bör). Men å andra sidan känner man nog om man lider av denna diagnos, för det jag läser så är det något som drar ner ens vardag genom att man har dessa tvång (i huvudet) på att man bör göra visa saker, obehagliga och ofrivilliga tankar som gör att man får ångest om man inte gör dom. Men även här finns det självklart olika grader på tvångssyndromet precis som vilken annan diagnos som helst. Alla är vi ju som sagt olika (men ALLA bör behandlas likavärdiga!) Jag har inte OCD, bara genom att läsa detta så förstår jag det. Jag har haft mina misstankar tidigare att jag skulle kunna haft det, men däremot finns det en annan diagnos som är mycket lik OCD, men utan ångest eller obehagliga tankar. Det är en personlighetsstörning som kallas för "Anankastisk personlighetsstörning" eller "tvångsmässig personlighetsstörning". Denna diagnos blir lätt förväxlad med OCD, bägge handlar om tvångstankar, men med tvångsmässig personlighetsstörning så passar personens mål ihop med deras moraliska uppfattning. Och det finns alltså inte någon koppling till ångest eller obeghaskänslor i denna personlighetsstörning. Utan är något som förenklar vardagen så som t.ex det praktiska och att det sparar tid. Även denna störning kan försvåra vardagen för vissa. Och denna störning är något som finns från barndomen, det är inte något som bara uppstår, utan det utvecklas från när man är barn. 

Syntomen på Anankastisk personlighetsstörning eller även kallad Tvångsmässig personlighetssörning är bland annat att personen känner tvivel och försiktighet.

Att personen är perfektionist (alltså allting ska vara perfekt, i sin rätta ordning).

Personen är och blir väldigt upptagen vid och av detaljer.

Allt ska vara i sin ordning (organisation) och regler eller schemaläggning (alltså lägga upp ett schema som gör att allt rullar på vilket besparar tid),

detta slutar med att personen är så upptagen och inte har någon hänsyn över vad hen sysslar med så personliga relationer blir lidande.

Dom är även pedanta (över noggranna) och har svårt att stå fast vid överenskommelser. Är envisa och har ingen förmåga att anpassa sig efter andra. Personen envisas även med att andra ska göra saker på deras vis även om det kan bli eller är orättvist.

Plus att personen har icke välkomna och påträngande impulser. 

Anledningen till att jag ens misstänkte att jag skulle kunna ha OCD var för att jag trodde att mitt beteende klassades som OCD symtom. Vilket det inte gör. Och det jag menar med "mitt beteened" är att jag alltid går igenom i huvudet på vad jag ska göra innan jag gör det, det bör göras på ett visst sätt för att jag ska känna att det blivit "rätt gjort". Jag har även en tendens till att t.ex alltid se till att jag har vissa saker hemma. Som t.ex om diskmedlet tar slut så köper jag en ny flaska även då jag har en ny hemma i skåpet. Jag har väldigt svårt att ta emot ideér och andra lösningar från andra, jag tar tyvärr det som kritik på hur jag gör. (Jag försöker förbättra mig när det gäller detta).

Har du någon diagnos?

Berätta gärna!

Detta som jag citerat ur boken "Alla familjer är psykotiska" fick mig att små le på bussen hem igår. Jag tyckte det var ett väldigt roligt sätt att beskriva en hård kram. Fint.